: : This smile was more powerful than all the automatons - it was a ray of reality : :

Tuesday, February 21, 2006

Satans verser #4 – Chewing gum

Hey Annie, well look at you
is that a new boy stuck on your shoe?
C'mon Annie, how is it so
you've always got a new bubble to blow

Annie, Chewing Gum. Vad tror du egentligen att den handlar om? Flicka möter pojke, flicka dumpar pojke, flicka hittar ny pojke, flicka dumpar honom också? Jo, förvisso men inte bara.

Oh no! Oh no! You've got it all wrong
you think you're chocolate when you're chewing gum
Oh no! Oh no! A slip of the tongue
you think you're chocolate but you're chewing gum

Partier, fackföreningar och organisationer står alla med hakan i backen, förbluffade, förstummade. Med blanka, oförstående ögon frågar de: - Varför? Varför har du lämnat mig, vi som hade det så bra? De kan inte förstå att de inte är speciella, att de inte är choklad. De begriper inte ens att de har blivit utspottade, att de redan ligger i rännstenen, stela och smaklösa. Att deras tid är över.

Det borde vara den mest naturliga saken i världen egentligen, det är trots allt så, om vi tänker efter – vi tuggar tills smaken försvinner och sen börjar vi på ett nytt. Tuggar, spottar ut och börjar om på nytt. Vem vill hålla fast bara därför, fortsätta när smaken är borta, när det är gammalt, förlegat, som en relik från en annan tid? Vem håller kvar?

- I'm the World Record holder of chewing gum. I'm not afraid of anything!
- Why hold onto it? Why not start a new piece?
- Because then I wouldn't be a champion. I'd be a loser. Like you.
(Roald Dahl, Charlie and the chocolate factory)

Ja, vem håller kvar? När det har stelnat och förlorat sin smak så finns det några som alltid håller kvar, som fortsätter tugga i hopp om att bli en vinnare, att få en karriär av gentjänster och ryggdunk. Att få bli kapten på den sjunkande skutan. Det är i alla fall tydligt vilka som inte tuggar vidare. Folket, arbetarklassen, är notoriskt otroget och illojalt, alla förbund och organisationer faller sönder över tid. Det finns inget som varar för evigt. Vissa har bara en smak som håller längre än andra. Men allting fast förflyktigas.

I don't want to settle down, I just wanna have fun
I don't want to settle down, I just wanna chew gum

Världen är, och detta gäller i synnerlighet vänsterns alla avarter, fylld av nekromantiker som försöker blåsa liv i sina organisationers döda kroppar. De kastar sina besvärjelser i hopp om att hålla dem vid liv lite längre, bara lite längre och samtidigt så intalar de sig själva att egennytta är lojalitet. Välkommen till de dödas värld.

De dödas vinnare! Vinnare av en plats på första parkett till det oundvikliga sammanbrottet. De är undergångens administratörer, sin egen dödgrävare. Arbetarklassen är å andra sidan undergångens arvtagare; alltid i rörelse, rastlös, febril, alltid med en fot över relingen redo att överge skeppet när det väl springer läck, vilket det också alltid gör. Starta om på nytt, om och om igen.

Nytt tuggummi, min vän? Ja tack!

I'm gonna tell you how its gonna get done
I'm just a girl that's only chewing for fun!
Spit it out when all the flavour has gone
wrap it round ya finger like you're playing with gum

2 Comments:

Blogger tv igår said...

Hahahaha, gud vad kul! Att tänka på arbetsgivare och facken som dumpade älskare får mig att tänka på sången Saddam sjunger i South park-the movie "I know I can change, I know I can be better" när Satan dumpar honom. Sjukt kul.

12:12 PM, March 14, 2006  
Anonymous Anonymous said...

www.sextuben.com

8:51 PM, April 15, 2009  

Post a Comment

<< Home