: : This smile was more powerful than all the automatons - it was a ray of reality : :

Friday, September 23, 2005

Forget everything and remember

Det var 1984 och gruvarbetarna strejkade, vi gick på demonstrationerna och allt det där. Vi pallade bara med två veckor eftersom hälften av dem verkade vara medelklassungar som protesterade för sakens skull – de hade egentligen ingenting att protestera om.
[...]

Det måste vara a-kassekulturen. Det finns gäng av grabbar med massor av tid över och alla sitter i samma båt … du är aldrig ensam på a-kassan i Manchester. Och så var det storhetstiden också när du kunde få hyresbidrag och matersättning och allt det andra.
[...]

Jag kunde se vilken tid vi levde i, och jag såg hur Bono poserade. Han är en sån posör, eller hur? När han gjorde Live Aid, vilken förvandlade dem till en världsgrupp, och han tittade ut och såg den där svarta tjejen mitt bland alla människor, hon var från Hackney eller nåt sånt, och han bara: ”Det här blir ett bra foto som visar världen att jag är Mr Africa.” Det är som kolonialismen med en stor vit hatt.
[...]

Folk brukade komma fram till mig och be om en autograf och jag sa: ”Nej, jag är bara en vanlig snubbe precis som du. Varför vill du ha min autograf?” Då började folk tro att du är en popstjärna eller bara en dryg idiot. Folk vill hylla folk. Så jag gav upp, jag fick lära mig att folk faktiskt vill ha hjältar.
[...]

Kolla, jag skrev den [Fools Gold] baserad på den där filmen, Sierra Madres skatt, vilken berättar historien om musikindustrin, vad människan är och alla frestelser som hon ställs inför. De här tre gubbarna, alla har blivit knullade förut, drar och letar efter guld. De lägger in ett öre var och skaffar sig spadar och hackor och efter ett tag så har de lagt ner så mycket svett och möda och de har inte sovit och de är smutsiga och sover i det vilda men varje man har en liten bit guld under sin kudde och han tänker: ”Fan, den här gubben kommer att försöka stjäla mitt guld. I helvete heller, det är bäst att jag skär halsen av honom utifall att han verkligen gör det. Jag kan faktiskt ta hans guld eftersom jag arbetar lite hårdare än honom. Jag är däruppe på berget och han är bara här nere och lagar mat.” Och det är då allt blir …
[...]

Fängelserna är fulla av ungar från barnhem. Du är sexton år gammal och du lever på gatan. Hur ska du ta hand om dig själv när du är sexton och inte har nån utbildning? Du kommer att söka dig till brott. Det var ungar i rätten klädda i linne och ett par stulna joggingbyxor, jag tänkte: ”Snyggt att dyka upp i rätten klädd så där.” Det var först när jag satt på kåken som jag fattade att det där är allt de har. Det är verkligen trist eftersom det är precis likadant idag som det var för 150 år sedan.

Alla citat av apmannen Ian Brown, tagna från Simon Hattenstones artikel i The Guardian.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home