: : This smile was more powerful than all the automatons - it was a ray of reality : :

Sunday, August 21, 2005

Stolpskott

I en nyhet på Piratbyrån – Unhappy birthday – från i torsdags så dyker det upp en konstig formulering som jag inte riktigt blir klok på: "Men (den extremt simpla) texten copyrightades år 1935 av en viss Jessica Hill." Vad har den där formulering – "den extremt simpla" – med saken att göra egentligen? Spelar det någon roll om en text är intrikat uppbyggd, 134 rader lång och med fler än tio ord med fyra stavelser eller mer, eller inte? Förhoppningsvis missuppfattar jag alltihopa, jag brukar göra det, men inte kan Piratbyrån insinuera att färdigheten att uttrycka sig kort, koncist och väldigt direkt är väsenskilt från mer långrandiga uttryck. Det låter nästan som om de menar att eftersom Hill lyckades formulera sig på ett sätt som människor minns och kan ta till sig så "förtjänar" hennes verk inte att upphovsrättsskyddas, hade hon däremot varit omständlig så...

Oscar Swartz var inne på sådana tankegångar under sin predikan vid releasen av Copy Me. Bland annat gjorde han sig lustig över någon tidig poplåt från femtiotalet som inte levde upp till hans krav på variation och konstnärlighet. Som vanligt fick popmusiken bära hundhuvudet – för simpelt, för kommersiellt, för korkat, för vanligt – som om det vore lättare att skriva en poplåt som alla sjunger på än att dikta fram en sämre Bob Dylan-låt.

Upphovsrätten är ett stolpskott oavsett om verket är pop eller poesi. En uppdelning mellan simpla och komplicerade uttryck är rent av kontraproduktivt eftersom det fortsätter vanföreställning om det konstnärligas särart, något finare, något värt att beskydda. Det är naturligtvis bara olika former av hantverk. Vare sig mer eller mindre.

6 Comments:

Blogger rasmus said...

Jag tycker det var en väldigt långsökt tolkning. Hur man skulle kunna få det till att Piratbyrån menade att "mer komplexa" verk "förtjänade" upphovsrättsskydd kan jag bara inte förstå.
Påpekandet av att texten är så simpel att den bara omfattar några ord har en komisk poäng och tjänar dessutom syftet att påvisa upphovsrättens godtycke. Definitionen av vad som är ett "verk" och inte visar sin inkonsekvens och föränderlighet (precis som Foucault vill göra i Författarfunktionen) när en fras av fem ord visar sig vara ett dyrbart "verk" i vissa sammanhang men inte i många andra, eftersom det då ofta hade varit ekonomiskt lamslående.
Vill man diskutera Piratbyråns sätt att handskas med frågor om rangordning av kultur och föreställningar om det kulturella hantverket, finns det bättre exempel (se exempelvis vad som skrivits kring STIM och liknande fördelningssystem).

6:28 PM, August 22, 2005  
Blogger thomas said...

Hmm, ok, jag kanske missuppfattade, det kan jag ta men allvarligt talat blir jag inte klokare på din kommentar.

Påpekandet av att texten är så simpel att den bara omfattar några ord har en komisk poäng och tjänar dessutom syftet att påvisa upphovsrättens godtycke.

Uttrycker inte det skyddet av Happy Birthday mer upphovsrättens konsekvens än dess godtycke? Även den mest simpla text kan uppenbarligen skyddas och ingen åtskillnad görs. Det är väl att vara konsekvent, eller?

Påpekande att texten är simpel gör inget för att visa upphovsrättens konsekvens och omfattning. Snarare framställs det som om det är någonting konstigt eller komiskt att även en så extremt simpel text skyddas av upphovsrätten. (Varför är det komiskt att skyddet är allomfattande, det förstår jag inte.)

Detta är väl en uppdelning mellan det simpla och avancerade, om än kanske ofrivillig? Eller tänker jag i helt fel banor nu igen?

Jag vill egentligen inte diskutera hur PB hanterar dessa frågor, och STIM-frågan sköter du utmärkt. Jag nöjer mig med att den här mikroskopiska utflykten till PB-världen.

8:35 PM, August 22, 2005  
Blogger rasmus said...

Även den mest simpla text kan uppenbarligen skyddas och ingen åtskillnad görs. Det är väl att vara konsekvent, eller?

Fast upphovsrätten är ju inte allomfattande. Jämför med journalistik: Där är det fullt tillåtet att återge andras ord, inspelat eller nedtecknat, i ganska omfattande sjok. På textområdet finns en etablerad citaträtt som är som bortblåst när musik är inblandad. Bara som ett exempel på godtycket, eller snarare på hur upphovsrätten snarare än att vara allomfattande i praktiken är väldigt tänjbar och flexibel, trots sina anspråk på att vara orubblig och naturlig.

10:08 PM, August 22, 2005  
Blogger thomas said...

Jounalistiken är ett undantag. Det skyddas av andra lagar. Upphovsrätten råder inte allena i den domänen som ännu skyddas av grundlagar. Men det hela handlade inte om journalistik så varför dra upp det nu? Att jämföra de två (musik och journalistik) är som att titta på äpplen och päron. Det kommer att se olika ut och man ska inte blanda dem hur som helst. Det blir lätt pannkaka (?) då. Eller vad man ska säga?

12:36 AM, August 23, 2005  
Anonymous Oscar Swartz said...

Jag använde ett exempel som egentligen riktas till dem som oreflekterat anser att intellektuellt skapade grejer = egendom som man äger. Genom att ta extrema exempel kan man få folk att ifrågasätta grundvalarna för sina resonemang. En vanlig metod i exempelvis filosofi: För ett resonemang till sin spets och se om det fortfarande håller. Mitt exempel var 70-tals discohiten "Get up and Boogie (That's Right)" med tyska studioprodukten Silver Convention (som jag hade tänkt spela men det sket sig med tekniken). Hela texten i låten finns i titeln. I låten finns tre upphovsrätter (åtminstone): Kompositören, textförfattaren samt producenten. Varje gång låten spelas på radio el dyl sker ett framförande och dessa skall ha betalt. Man kan då kanske få någon att ifrågasätta sin egen inställning till upphovsrätt genom att säga: Du som knegare står hela dan och klipper hår i din frisersalong och får betalt per timme. Författaren till textraden "Get up and Boogie - That's Right" har laglig och självständig rätt att inkassera pengar varje gång radion spelar låten i din frisersalong, både från radiokanalen och från dig som salongägare. Det är han väl värd, eller hur? Jag tror man kan få folk att börja fundera genom sådana exempel. Vilka slutsatser jag eller du eller andra drar är inte givet. Men ett frö av tvivel kanske har såtts. (Jag inser dock att publiken på Piratbyrån nog egentligen inte behöver sådana frön - de tvivlar redan).

1:47 PM, August 25, 2005  
Blogger thomas said...

Jag ser inte varför en text med få ord är väsenskild från en med en massa ord. Det är min själva poäng.

Det finns en risk med att ta alldeles för enkla exempel eftersom de inte kräver just reflektion. Ena dagen hör man att det är absurt att någon som skriver ihop en poplåt med sex ord kan tjäna pengar på den i snudd på all evinnerlighet – nästa dag hör man att det är skamligt att någon som lägger ner fem år av sitt liv för att skriva en bok inte kan garanteras ensamrätt på detta verk. Båda fallen är tänkeväckande, båda stödjer sin sida av striden med klarhet men ingen som lyssnar på dem blir klokare. Men det är enkelt att dra exempel av denna sort, de fungerar som vatten på kvarnen, lockar till skratt (inte minst bland de redan övertygade). Men frö av tvivel… tja, kanske, men tvivel på vadå, det är frågan.

Och sen om upphovsrättsinnehavaren är värd någonting eller inte, det ska i alla fall inte vara beroende på antalet ord eller variationen i verket. Det är inte stötestenen i frågan om upphovsrättens vara.

7:41 PM, August 25, 2005  

Post a Comment

<< Home