: : This smile was more powerful than all the automatons - it was a ray of reality : :

Thursday, July 21, 2005

Leka krig i freakfabriken

3:AM Magazines intervju med Wu Ming är egenligen ganska tråkig, de ställer i stort sätt bara de gamla vanliga frågorna om toppmötesaktivism, relationen till vänstern, Irakkriget et cetera, et cetera. Gäsp, att de fortfarande orkar ... och de ska jobba för ett litterärt magasin till råga på allt. Ibland blir det dock lite intressant, som när Wu Ming börjar prata om Cary Grant eller om sitt nya bokprojekt. Roligt blir det också (oftare roligt än intressant, vilket säger en del) som när de förklarade att det bästa sättet att ”störa” toppmöten är att ge Berlosconi fria tyglar, han sköter det redan så bra. Och det här om Röda Brigaderna är klockrent:

Den hela grejen med Röda Brigaderna är en fars. ”Nya Röda Brigaderna” är ett gäng slötänkta skummisar. De har tagit enkel resa till Sagolandet och när Ricardo Montalban – väldigt cool i sin vita kostym – frågade vad han kunde göra för dem, svarade de: ”VI VILL VARA RÖDA BRIGADERNA!” Så han gav dem leksakspistoler, låtsasmustascher och en uppblåsbara docka av Joe Stalin i verklig storlek, sen lät han dem leka så länge de ville. Den italienska underrättelsetjänsten har känt till deras verksamhet under flera år, det har visat sig att Nadia Lioce har varit under övervakning sedan 1999. Och hon lyckades trots detta skjuta professor Marco Biagi i Bologna 2002! Staten låter dem helt enkelt göra precis vad de känner för, deras blotta existens är en perfekt grund för en smutskastningskampanj, hela vänstern är guilty-by-association. Det är så här det går till i vårt land. Vad det gäller oss så föraktar vi alla som försöker vrida tillbaka klockan till 1700- och 1800-talets konspiratoriska organisationer. Hemliga förbund är freakfabriker, revolutionen är inte en angelägenhet för frimurare.
Läs hela intervjun här.

Wednesday, July 20, 2005

Copy Me och The Economist om Upphovsrätt

Sommarens värme och sysslolöshet verkar ha spridit grällsjukan på internet. Och i och med att bokförlaget Roh-Nin äntligen fått tummen ur och släpper Piratbyråns bok Copy Me så kan vi förvänta oss mer en ny diskussion om (pirat)kopiering. Jajamensan, ändlösa diskussioner om stöld, omoral och gratisgenerationen med folk som inte vill förstå blandas med lika fruktlösa, om än något mer nördiga, diskussioner om fildelningens kommunistiska potential och Piratbyråns "antimarxistiska" framtoning (suck!). Spännande? Nej, inte alls faktisk.

Just det, vad tror ni The Economist har för åsikt om upphovsrättens ständiga utökning och förlängning? Mer är bättre? Det kan man kanske tro, om man nu inbillar sig att det är en fråga som kan sorteras in under höger-vänsterskalan. Men världen är inte alltid så enkel (och tacka fan för det). Så här kan en kapitalistisk kritik av upphovsrätten låta:

In America, the length of copyright protection has increased enormously over the past century, from around 28 years to as much as 95 years. The same trend can be seen in other countries. In June Britain signalled that it may extend its copyright term from 50 years to around 90 years.

This makes no sense. Copyright was originally intended to encourage publication by granting publishers a temporary monopoly on works so they could earn a return on their investment. But the internet and new digital technologies have made the publication and distribution of works much easier and cheaper. Publishers should therefore need fewer, not more, property rights to protect their investment. Technology has tipped the balance in favour of the public domain.

A first, useful step would be a drastic reduction of copyright back to its original terms — 14 years, renewable once. This should provide media firms plenty of chance to earn profits, and consumers plenty of opportunity to rip, mix, burn their back catalogues without breaking the law.

Äh, det räcker med det som Nike lärde oss för så länge sedan – Just do it!

Saturday, July 02, 2005

Sprängning av logiken

1953 på Ibiza spelar jag schack med Tristan Tzara.
– En sann dadaist, säger han, bjuder på första draget.
– Tack, säger jag och drar vit bonde e4.
– Stor sak Dada, säger han och drar svart bonde e5, för mig och Arp och Huelsenbeck och Lenin och några till.
– Lenin? säger jag och drar löpare c4. Vad gör han hos er?
– Han ser vår revy på Voltaire i Zürich och slår sig på låren och ylar Da! Da! säger Tzara och drar bonde a6. En terrorist med humor.